|                         Målarpoetiska förnimmelser filtrerade genom minnen som olika vattenväxters former kan  förmedla. Så skulle man kunna presentera utgångspunkterna för Maija  Lempiänen-Nyréns utställning på Cupido. Men man kan lika gärna låta bli och  istället sugas in i den sällsamma värld av måleriska figurationer som väckts  till liv på akrylglasets ambivalenta yta. Själva ytan låter sig inte fixeras,  precis som vatten, utan rymmer ett djup, en genomsläpplighet som med lätt hand  stabiliserats med hjälp av halvtransparenta hinnor av färg.
 Blomformernas  bjudande öppningar och slingrande armar förför lika mycket som de nöjsamt  framför sin dans för egen tillfredställelses skull. Eller så kikar de  överraskade fram över kanten som om de först i det frusna ögonblicket funnit  sig vara till. Spattiga och lite rusiga visar de upp sig till vibrerande  färgtoners tysta ackompanjemang.
                           Maija Lempiäinen-Nyréns målarpoesi följer i god bemärkelse invanda  stigar, sökande växternas poetiska alfabet. Tiden som tillbringas i spåren av tidigare upptäckter har för den lyhörde en fin förmåga att fortsatt  berika utan åthävor.     Stockholm      2012-09-19 © Susanna Slöör |