Ett rum draperat i glänsande guldtyg är ingången till Virgil Dejarvs utställning på Värmlands Museum. På sju svarta, väl använda, T-shirts förs en absurd konversation om huruvida de handmålade kantiga guldformerna på tröjorna är runda eller ej. Det genomgående svaret är yes/ja, de är runda. Rundheten bejakas på bekostnad av sanningen om de kantiga formerna. Ett slags god dag yxskaft-konversation på ett dejarvskt sätt. Vad är ett påstående värt om det motsäges av den faktiska verkligheten?

Det stora utställningsrummet upptas av en serie målade kvinnoporträtt. I katalogbladet till utställningen uppger Virgil Dejarv att det är ikoner av porträtt från barocken. Till skillnad från den animerade diskussionen i guldrummet råder här stillhet.
     Kvinnorna är inskrivna i en cirkel i målningarnas högra kant. Färgerna lyser i kontrast till den omgivande ytans släta gråhet. De tycks alla vara fångade mitt i ett samtal, i sekunden av eftertanke innan ett svar skall avges. Blicken riktad utåt och munnen lite öppen i ett andetag av tystnad. Det pastosa måleriet skapar en rörelse i porträtten och levandegör kvinnorna som individer. De är alla festklädda och ett örhänge glimmar till. Kopplingen till Jan Vermeer och målningen ”Flicka med pärlörhänge” kan tyckas uppenbar.

Men det är utanför den lysande färgcirkeln och de skickligt målade porträtten, som det komplexa uppstår i bildrummet. Kontrasten är stor mot den omgivande grå ytan med sina abstrakta former. Ibland skymtande under ytan som övermålade antydningar, ibland tydligare som landskap. I denna vaga flytande gråa värld förekommer två skarpa svarta kvadrater. En i övre vänstra hörnet som en utskjutande del av målningen och den andra kvadraten placerad i nedre högra hörnet. Med en omgivande vit kontur blir den nedre kvadraten till formen baksidan av ett polaroidfoto. Den förflutna tiden som ett svart hål eller en bakvänd kameralins.
     Kan man vända kameran bakåt i tiden? De abstrakta formerna i målningarna tycks gestalta både tiden och tystnaden. Spacetime – rumtid är ett begrepp i relativitetsteorin, där tiden bildar en extra fjärde dimension ihop med rummets tre vanliga dimensioner.
     Går man in genom Virgil Dejarvs guldrum eller kliver in genom barockens guldram gör man en tidsresa. Möter man på den resan kvinnorna i porträtten där och då, kanske man kan få ett sanningsenligt svar på frågan om vad som egentligen är runt eller fyrkantigt.

Karlstad 2013-11-29 © Berit Jonsvik