| Den  ena färgstark, impulsiv och livsbejakande. Den andra avskalad, sval och tuff.  En grov förenkling förstås, men Roger Svenssons och Annika Jarrings uttryck  kunde knappast vara mer olika. Tillsammans passar de dock förvånansvärt bra  ihop och deras gemensamma utställning på Bergdala konstgalleri känns både intressant och bitvis  en aning otäck. Det  lite skrämmande står Jarring helt och hållet för. Hennes silikonarbeten i långa  strängar har antagit formen av hår: grovt spaghettiliknande svart hår,  glänsande som slemmiga lakritssnören och med en närmast organisk konsistens.  Man både lockas att röra vid verken samtidigt som de har en frånstötande  verkan. Den dallrande rörelse som uppstår om man nuddar dem förstärker känslan  av att de verkligen är konstruerade av ett biologiskt material.                       De  stora och skira vaser av hoplimmade glasbitar som gjort Jarring känd har lämnat  scenen. Åtminstone här. Istället framträder det mindre iögonfallande massiva  glaset, format till uppförstorade vardagsföremål. Galgar, hårnålar och kammar  till exempel,  blästrade till  kvartsliknande vithet och matt spissvärta. Betraktelserna upphöjer de  vardagliga objekten till det exklusivas nivå. | 
   
        | Några objekt har placerats i glasmontrar, vilket adderar en  dimension till deras berättelse. Exempelvis verket ”Tillväxt” med fyra grova  kammar i glas, bara en av dem hel och resten mer eller mindre rudimentära. Det  är antingen en smältande isföremålssekvens eller en pedagogisk serie av  arkeologiska fynd i olika bevarandestadier. Om  Jarring intresserar med sina föremål så väcker Roger Svensson  glädje  med sina oljemålningar. Anslaget är abstrakt, färgrikt och till synes oerhört  spontant. Men det är samtidigt säkert komponerat, både i form och färg, och de  starka nyanserna står i effektiv kontrast mot varandra. Bilderna ger en  kick, en känsla av värme och välbefinnande som är svår att motstå. Den  förstärks inte sällan av titlarnas pragmatiska  underfundighet.I  en svit bilder tycker man sig ana en porträttserie bakom de icke föreställande  färglagren. Konturer av figurer och ansiktsdrag framträder, men de är alla  inverterade till vita tomrum. Svenssons måleri har förutom sin estetiska  kvalitet också ett djup. Och kombinationen med Jarrings superkonkreta föremål  är klart intressant.
 Bergdala  2013-02-20 © Thomas Lissing 
 |