www.omkonst.com:
Kroppen som mänsklighetens altare
”Den vita sidans natt”, Ann Edholm, Lage Lindell, Per-Olof Ultvedt
Södertälje Konsthall, 8/11 2014 – 1/2 2015
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Utställningsvy, Södertälje konsthall, med Ann Edholms verk till vänster och Lage Lindells i taket och i fonden.

Det är naturligtvis logiskt att ställa samman Ann Edholms monumentala "kroppar" med Lage Lindells rytmiska rörelser och spår efter människa. Att lägga till en rörlig installation eller skulptur av sittande man signerad Per-Olof Ultvedt bekräftar det själsbesläktade mötet som skapar liv i Södertälje konsthall.
     Frågan är dock om relationen hade kunnat upprättas utan hjälp av ett livs samlargärning, som någon gång per år får publikt utlopp i samarbete med konsthallen. Samtliga verk tillhör den i kommunen bosatta Staffan Rasjö.
     Jag tänker mig att en vandring genom samlarens rum och lager på ett fantastiskt och överraskande vis kan skapa oväntade möten, som i efterhand när de realiserats framstår som rentav nödvändiga. Grunden för sådana möten är samlingen. De dolda sammanhangen den rymmer skulle man önska att Moderna Museet kunde utnyttja något lite oftare när det gäller svensk 1900-tals konst. Idag är det i Stockholmstrakten de mindre konsthallarna och privata gallerierna som levandegör traditionen och den nära historien.

"Mannen i stolen" © Per-Olof Ultvedt

Per-Olof Ultvedts verk ”Mannen i stolen” har den självklara museala höjden som ursprunglig del av den mäktiga installationen ”Hon – en katedral” uppförd på Moderna Museet 1966 av Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely förutom Ultvedt.
     Jag vara bara fyra år men minns glasklart med barnets perspektiv de vuxnas skog av ben som långsamt förde kön av människor in i det mörkröda inre som skötet visade vägen in i. Detta var en sådan mäktig upplevelse att man skulle önska eller rentav kräva en jubileumsutställning om verket till 2016, jämt 50 år efter. Men det är gott nog att få ett smakprov här.
     Möjligheten att jämföra tilltalen mellan dessa starka och solitära konstnärer rymmer naturligtvis skillnader men de väver sig samman och förstärker dialekterna. På plats kan man även uppleva fenomenet med ögats omedvetet sorterande blick som väljer att se det väsentliga. Konsthallens krävande rum med skenor, armaturer, montrar, möbler och annat "bråte" gör utställningen svår att reproducera visar det sig. Kamerans minne gör inte sambanden verken emellan full rättvisa.

Katlogen till utställningen "Hon – en katedral" på Moderna Museet, Stockholm

Kroppsligheten i Ann Edholms måleri förstärks ytterligare ihop med Lage Lindells svidande kroppsskrift och tillsammans pulserar verken av glädje, sorg och fasa och bildar en tredje gemensam poetisk rymd. Ultvedts stolvickande man håller takten och dramatiken och samhörigheten blir inte sämre av det svart/vita utmejslande ackordet som här rymmer ekon av tillvarons alla färger.
     Melankolin trängs lika självklart som de utlevande utspelens ögonblickliga projektiler, knappt skönjbara annat än som retningar kvardröjande i huden, köttet eller som det gäckande ordet på tungan.

Södertälje 2014-12-03 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Målning på lakansväv, sent 1970-tal, 164x163 cm © Lage Lindell


"Den vita sidans natt", olja på aluminium, 2003-04 © Ann Edholm


© Lage Lindell


Per-Olof Ultvedt. I bakgrunden Pontus Hultén


"Var är himlen? Var? I", 2011, olja och vax på duk, 262x238 cm © Ann Edholm


Södertälje konsthall | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com