Galleristen Christer Domeij har inför hösten valt att lämna lokalen på Luntmakargatan för att istället installera sig fyra kvarter norrut, med adress Bragevägen 21. Enligt Domeij är den nya lokalen tänkt att passa verksamheten bättre, både geografiskt och storleksmässigt. Till den tidigare adressen på Luntmakargatan 52 flyttar istället Galleri Ingela S. En levande galleriscen med presentationsytor av diverse olika slag är oerhört viktig för konsten, publiken och konstnärerna. Därför önskar vi både galleristerna lycka till med deras fortsatta verksamhet.

Britta Kjellgren Jäger är Domeij Gallerys första utställare i de nya lokalerna. Hennes seriösa arbete med band och ränder i olika färgkonstellationer har varit genomgående under lång tid nu. Om man tänker Daniel Buren och drar bort det minimalistiska samt lägger till taktilitet och variationsrikedom, hamnar man ganska nära vad Britta Kjellgren Jäger representerar. Att föreställa sig hennes koloristiska band med en maskinartad jämnhet är knappast möjligt. Det är det av handen åstadkomna vibratot som får hennes strängliknande linjer att leva och pulsera.

Flytt I och II, akvarell, 82x62 cm vardera © Britta Kjellgren Jäger

På den aktuella utställningen visar Kjellgren Jäger även prov på en parallell tillämpningslinje, nu med figurativa inslag. Det är intressant att följa detta hennes sökande i gränslandet mellan abstraktion och figuration – två begrepp vars motsatsförhållande för konstnärer ofta framstår som konstruerad.
     Men det är ändå i det första rummets välhängda presentation som alla bitar faller på plats. Det stora fritt hängande verket Ridå är bland det mest intrikata jag hittills sett av Britta Kjellgren Jäger. Långa strimmor av bemålat akvarellpapper har med symaskinens hjälp monterats ihop till något som i förstone liknar just en ridå. Men här finns mer av spektrogram eller digitaliserat vattenfall än av enkel rumsavdelare. Trots sin materialtekniska fragilitet framstår Ridå som utställningens centrala verk, med ett anslag som förmedlas vidare i de övriga verkens synkopiska rytmik.

Stockholm 2017-09-01 © Leif Mattsson