Det är välgörande att inleda med att ta del av ett gediget hantverk som i Zoi Johanssons utställning på Richter Holtermann. Galleriet har bytt adress till Issues Gallerys tidigare lokal på Vattugatan.
      Zoi Johansson gick ut Konstfack för något år sedan, man skulle tro från något av hantverksfacken, men det var från avdelningen för konst. Hon har på annat håll skaffat sig gedigna kunskaper om äldre byggmaterial och tekniker. Det syns inte minst i hennes lager på lager av kalkputsmåleri. De lär hålla samman i hundratals år. Men då är det välgörande att Zoi Johansson medvetet hårdhänt patinerar sina reliefartade bilder och att krackelyrer och andra skavanker lämnas synliga och får kvarstå. Man ska inte underskatta den estetiska vikten av låta handens taktila tilltal permanentas i verket. Idémässigt finns referenser till ett grekiskt kulturarv med den eviga återkomsternas dansande hjul i särskild åminnelse.

© Zoi Johansson (klicka på bilden för hög upplösning)

Emma Jönsson återvänder för en andra gång till Saskia Neuman Gallery med sina både återhållsamt effektiva som figurativt myllrande broderier mot svarta grunder. Den här gången finns ett tema med badscener och stilla flödande vattendrag som existentiella markörer. Med särskild lätthet knyts och knåpas stygnen fram med en naivistiskt verkande perfektion. Synd bara att de ofållade broderierna nu stängs in i lådramar som skapar mörka sorgkanter runt dem.

Inez Jönsson imponerade med sin utställning på Public service för knappt två år sedan. Sedan dess har galleriet förändrat form och adress till Gerdman Gallery på Sturegatan. Inez Jönsson har valt att fördjupa sin kontemplation och sökande efter den minst ljudande tystnaden i främst långsmalt upprättstående format. Det krockar en aning med galleriets takhöjd och långsmala rum. Inez Jönsson arbetar den här gången med vibrerande gränser i svärtan och det sotbrändas absoluta utposter. Det hade varit fint att se verken mot kanske grå, eller grågröna väggar, för att fullt ut kunna ta del av spelet mellan vertikaler och horisontaler, varma och kallare klanger.

© Anna Camner

Såväl Anna Camner som Fredrik Söderberg har Omkonst följt i runt tjugo år. Nu visas de i varsin sektion på Cecilia Hillström Gallery. Det är påfallande små format som presenteras, vilket ger ett tittskåps- eller frimärksartat uttryck vid en snabb överblick av båda utställningarna.
      För Anna Camners del spelar det mindre roll. Hennes minutiöst utförda kammarstycken tål att betraktas mycket nära, det är kanske det föredragna avståndet. När hon slänger in en orm i paradiset som i Lethe, där ansiktsmasken spricker och ögonfransarna är inkapslade som snötyngda grenar, uppstår den tvetydiga komplikation som hon ofta så bravurartat arbetar med.
      Fredrik Söderberg knyter an till tidiga utställningar från Milliken Gallery med sina tarot- eller kortleksartade bilder. Det alkemiska bröllopet hyllas där splittring och övergångar från olika tillstånd gjuts samman. Detta mystifierande och mytiska tankegods manifesteras i sökandet efter gränsupplösning, eller i konstnärens längtan efter att återupptäcka sig själv i betraktaren.

Stockholm 2026-08-25 © Susanna Slöör