Scenografi är ett nyckelord för beskrivningen av motiven i målningarna liksom för glasobjektens roll i utställningen. Här blandas stillsamma surrealistiska kompositioner med renodlat dekorativa stora ”JeffKoonstiga” glaspjäser som kan ses som vattenpipor med inbyggd tekanna. De är blåsta och monterade par excellence av proffs i konstglasets Mecca: Murano. Det kan kännas svårt att få ihop dem med utställningen i övrigt.
     Men det händer något speciellt i utställningsrummet. Med Bob Dylan: ”Something´s happening here but you don´t know what it is.” Frågan är om Jens Fänge själv vet vartåt det bär alla gånger. En outgrundlig mångtydighet är det yttersta tecknet när han låter surrealism blandas upp med popkultur. Det blir en säregen eklekticism där stilfragment blandas till igenkännlig oigenkännlighet på ett personligt och ofta fascinerande sätt. Hans verk är verkligen en lyckad kombination av handlag och innehåll.

© Jens Fänge (klicka på bilden för hög upplösning)

Jens Fänge kan ses som en postmodern surrealist, som med ett lekfullt allvar på ett konstruktivt och respektfullt sätt ifrågasätter konsthistoriska normer och hierarkier. Han gör det med värme och utan ironi. Det blir ofta gåtfullt, drömlikt och melankoliskt, inte aggressivt eller kritiskt.
     De vägghängda verken är ett måleri med inslag av distansmonterade motivdelar, en dekokt av måleri och assemblage. Delarna pusslar ihop till nya ofta överraskande och underfundiga helheter. Till det kommer måleriets perspektiv vars standardregler Fänge prövar och ifrågasätter. Resultatet blir ibland två- och tredimensionella hybridmontage där olika perspektiv samsas på ett sätt som aktiverar. Centralperspektivet utmanas med flera olika blickpunkter på ett sätt som ger annorlunda uttryck.
      Det handlar ofta om människa i förhållande till ett märkligt rum vars bild pendlar mellan abstrakt komposition och miljö. En trappa och en dörr återkommer. Fänges teatraliska bildstil skapar miljöer som känns psykologiskt laddade och gåtfulla. Det förstärks av de märkliga rumsligheterna.

Målningarna är dekorativa iscensättningar, gjorda med ömhet på ett sätt som skapar en gåtfull, drömlik, inte sällan melankolisk stämning.
Färgskalan är mild och välavvägd. Färgerna är ofta stilfulla kompositioner i brunt, gult, ockra och grönt. Där finns inget vasst, hotfullt eller på annat sätt utmanande. Bildernas stämning leder ofta känslorna inåt, till det psykologiskas eller existentiellas värld. Det onaturliga i Fänges bilder skildras så att vi upplever det som naturligt på ett subversivt sätt. Det känns som dörrarna markerar förbindelseleder till mentala eller existentiella rum. Dörrarna är slutna och släpper inte in oss, men det finns något bakom, om inte svar så en gäckande möjlighet. Man anar något drömskt kanske med metafysiska och dislokerade implikationer.

Lidköping 2026-06-22 © Bo Borg