www.omkonst.com:
Inlevelsefullt med Ivar Arosenius
Ivar Arosenius, Nordiska Akvarellmuseet 5/6 – 25/9 2005
Text: Nicolas Hansson
Nordiska Akvarellmuseet bjuder på underhållande vardagsrealism - en humor som inte bör förväxlas med yvig västkusthumor. Det handlar snarare om konst med enkla referenser som bildar små ointagliga efterhängsna berättelser. Mina egna föreställningar om Ivar Arosenius som enbart en bullrig brännvinskonstnär ställs helt enkelt på kant till förmån för ett fascinerande konstnärskap.
Ivar Arosenius "Antikrist på sitt yttersta, omgifven af barn, barnbarn och barnbarnsbarn" 1906, akvarell, 16,5 x 25 cm, Foto Christer Hallgren

Ivar Arosenius är göteborgaren som kring sekelskiftet målade barska karikatyrer i akvarell. Ingen kunde som han skapa rejäla nidbilder av borgerligheten, men han kunde också lika gärna måla besjälade älvor, illmariga djävlar, eller barskt rödmosiga fyllon. Hans breda register tog sig många stilmässiga uttryck. Förutom de folkliga tendenserna finner man andra, som det orientaliska, det medeltida och även lite renässans. Denna "här och var"-stil gav ett mångsidigt konstnärskap. Däremot var han mer eller mindre akvarelltekniken trogen under sitt alltför korta konstnärskap. I likhet med flera andra konstnärer kring sekelskiftet dömde han ut oljemåleriet och ansåg det alltför borgerligt och överdådigt till sin karaktär.

Som bäst är Arosenius när han driver med kyrkan, societeten eller människan i trångmål. Det är då det bitska och det ömmande tränger igenom vattenfärgen och temperan. Det lockande i Arosenius verk är hela tiden dragningen åt det extrema. Hans motiv med orgierna, fylleriet, lusten, mödan och plågan är ofta en spegel av Arosenius eget liv. Mindre intressant i min mening blev Arosenius när han sedermera fick familj, och alltför många bilder av den egna dottern såg dagens ljus. Men det ska ändå sägas till hans försvar att han vid den tidpunkten också blev mer deltagande och mindre egocentrisk i sina tolkningar.
     Arosenius hade inte varit Arosenius utan den ständiga oberäkneligheten. Det går inte att sätta honom i någon tydlig utvecklingslinje, för samma år tillkommer till exempel det burleska och komiska familjeporträttet "Antikrist på sitt yttersta omgiven av barn, barnbarn, barnbarnsbarn" (1906). Överhuvudtaget är Arosenius som mest mustig när han på sitt bejakande sätt ger sig hän åt jävlar, troll och andra övernaturliga väsen. Verket "Naken hos trollen" är en lustig mardröm i sagoton. Det är avspänt och olustigt på samma gång.

Ivar Arosenius "Naken hos trollen"
1906, akvarelll, 17,5 x 16,5 cm
Foto Christer Hallgren
Ivar Arosenius "Kärleksdrömmar"
1905, akvarell och blyerts, 24 x 27,7 cm,
Tillhör: Göteborgs Konstmuseum
Foto: Ebbe Carlsson

"Kärleksdrömmar" (1905) är ett av Ivar Arosenius klassiska verk. De dova färgerna och den luftiga kompositionen skapar ett romantiskt skimmer och en sällsam vemodighet. Bakgrunden fylls av udda figurer som älvor, Adam och Eva och ett förälskat medeltida par med ett obestämt odjur svävandes bakom sig. I den känsloladdade förgrunden sitter flickan med benen under sig och tittar bort. Det finns en förhöjd täthet i bildspråket som bildar en mångtydig helhet.
     När vi ändå är inne på Arosenius så måste man nämna klassikern "Kattresan", en fantastisk bilderbok för barn där man än en gång förundras av Arosenius stojiga och lite naiva stil som lämnar plats för mycket ömsinthet. Historien är enkel, där Lillan (Arosenius dotter) gör en resa med en katt och träffar på en brokig samling av märkliga figurer.

Malmö 2005-08-08 © Nicolas Hansson

Nordiska Akvarellmuseet | Omkonsts startsida


KOMMENTERA ARTIKELN
Namn (frivilligt):
E-post (om svar önskas):
Här kan du lämna synpunkter på artikeln
till redaktionen:

      
skriv ut denna text