Jockum Nordström visar collage och teckningar från främst 2000-talet när han i sommar är aktuell med en större utställning på Moderna Museet. Publiken ges här ett utmärkt tillfälle att i lugn och ro få ta del av en myllrande rik värld av infall frammanade av Nordströms hand. "Teckningarna finns innanför skinnet", säger Nordström, och tecknandet förefaller för honom vara en lika naturlig och vardaglig verksamhet som att andas. När kamraterna i puberteten slutade att teckna fortsatte han helt enkelt. Inte styrd av en konstnärlig ambition; det vägvalet kom senare. "Jag hade tänkt att bli sjöman", förklarar han.
De flesta som varit besatta tecknare i barndomen faller förr eller senare offer för självcensuren. Jockum Nordström är däremot en överlevare som till synes obehindrat har fortsatt tillgång till fantasins och det omedvetnas skafferi.
 |
| "En pinne i skogen" collage, 2005 © Jockum Nordström |
Om barnets tecknande ursprungligen handlade om att ordna världen och omfatta den, så verkar Nordströms verksamhet idag närmast drivas av den motsatta ambitionen – att ständigt tillåta en oordnad ström av inre och yttre företeelser. Han verkar ha accepterat det sakta åldrandets inneboende rasering av barndomens mödosamt uppbyggda världsbild och rent av njuta av haveriet. Kanske blir det extra nöjsamt för ett barn av 1960-talets Sverige som redan från början befunnit sig i en brytpunkt mellan olika världar. Där miljonprojektets arkitektur levde jämsides med en mediekultur som inte tillät biofilmer i TV förrän de hade ett 20-30-tal år på nacken. Många hade mor- och farföräldrar som dessutom kunde var födda på 1800-talet, en verkligt svunnen tid.
 |
| "Sjön suger" (beskuren) blyerts, 2000 © Jockum Nordström |
Därför känns det märkligt bekant att möta stoltheter från segelfartygens tid, uniforms- och galjonsbestyckade ryttare till häst, sjungande fåglar ur planschverken tillsammans med en galet repetitiv stadsplanering av ringlande kedjehus. Nordströms persongalleri omfattar glatt musicerande figurer som ofta ackompanjerar de tillknäppt skjortklädda männens mentala pillande på en naken kvinnobak. Blottade kön, höga klackar och långsamt ringlande cigarettrök som sipprar ut mellan de bestämt formade läpparna är en pose som återkommer hos önskekvinnorna. Med ett uppdraget ögonbryn och ett uttryck som lika gärna kan vara förvånat som blasé deltar de tålmodigt i regissörens intima lekar.
Grunden till Jockum Nordströms partitur finns i teckningarna som generöst exponeras i utställningen. I collagen går han vidare och bygger bilderna på ett närmast formmässigt snarare en berättarmässigt sätt. Här varieras figurerna och infallen musikaliskt som om han ville "gnola något med högra delen av livet mot den vänstra".
Stockholm 2005-06-21 © Susanna Slöör
*César Vallejo (1892-1938), en av Jockum Nordströms litterära inspiratörer.
Moderna Museet | Omkonsts startsida |
