| Ola Billgren, "Måleriets liv och död",  Propexus  förlag ”Vad måleriet angår bör man väga talet om dess ålderskrämpor  mot det faktum att det från början – om vi håller oss till den nyare tiden –  till en inte ringa del var en skapelse av gubbar.” (Ola Billgren)  Ola Billgrens möte som åttaåring med Titian gav, förutom  hans största upplevelse av måleri, även insikten (rimligen verbaliserad långt  senare) att ”måleriet inte riktigt hör till ungdomen”. Att man genom  erfarenheten och de rikliga jämförelserna utvecklar sin förståelse både som  konstnär och betraktare för måleriets subtiliteter och poetiska form är väl  ingen nyhet. Däremot talas det nuförtiden sällan öppet om detta som  generationer av konstnärer och konstälskare mer eller mindre lustfyllt upptäckt  och grubblat över.                         Den nu föreliggande essäsamlingen med texter av konstnären  Ola Billgren (1940-2001) har på ett givande sätt sammanställts av Douglas Feuk  och Staffan Holmgren. Den sätter fokus på Billgrens senare texter, varav  merparten är från 1990-talet. Sammantaget ges en god ingång till Billgrens  värdering av sitt eget och en rad andra konstnärskap som: Carl-Fredrik Hill,  Courbet, Monet, Hopper, Gerhard Richter, Dick Bengtsson, Cindy Sherman för att  nämna några. Tonen i texterna känns representativ för en dialog kring konsten  som det nu var ett tag sedan man mer regelbundet kunde ta del av. Även om  frågeställningarna kretsar kring måleriet som fortsatt konstnärligt  fruktbart och utvecklande, sker diskussionen utifrån en position där man  reflexmässigt, med ryggmärgen, knappast tvivlar på uttryckets tillhörighet i konstens  mittfåra. Som målare kan man inte annat än uppskatta den kvalificerade  diskussionen.Stockholm 2006-11-30 © Susanna SlöörUtgivarna blandar även förtjänstfullt Billgrens tyngre  essäer med utsnitt ur brev och mer personliga reflektioner. Här bränner det  till stilistiskt, särskilt i de sammanhang då Billgren glömmer att måna om sin  egen auktoritet. Nu finns det i flera av texterna en koppling till en  representations- och språkfilosofisk problematik, som lätt inbjuder till  utsmyckningar med sköna lärdheter. Men det går rent allmänt att överse med, då  näringen som boken ger är så pass sällsynt och eftertraktad.
 | 
   
        |  Ola Billgren "Måleriets liv och död"
 
 |