|                       Anne-Marie Nordin och Susanne Simonson bildar ett samspelt  par i denna delade utställning. Man kan se drag som förenar utan att det  enskilda uttrycket störs. Främst ger de oss möjlighet att fundera över tillvarons  mest svindlande ögonblick – osäkerheten som uppstår i ett emellan. Anne-Marie  Nordins skulpturer och reliefer i vax av ansikten utlöser längtan att både känna  och lära känna. Det infärgade vaxet får handen att reflexmässigt närma sig ytan  med löfte om en taktilitet som närmar sig den mänskliga hudens.  Rörelsen avstannar artigt som inför den kind man ännu inte känner. Nordin  arbetar med ett par tre personer som regelbundet sitter modell för henne. Det  svindlande emellan som formuleras när konstnärens erfarenheter får fäste i  modellens frammodulerade drag, kan påminna om Giacomettis ansträngningar att  överbrygga kropp och själ – eller jag och du. Det fruktlösa i projektet föder  en poetisk realism som bjuder in fler att delta. Anne-Marie Nordins gestalter  finns såväl innanför min egen hud som utanpå andras, en momentan gemenskap  upprättas i det okända.
 
 | 
   
        | Rörelsen från det okända tillbaka in i det kända är ständigt  pågående, så fort något ska förmedlas. Mellan jaget och den uppfattade  verkligheten uppstår en overklig känsla av isolering. I gapet gentemot den  andre uppstår den ensamhet ur vilken gemenskapen potentiellt kan födas. Tillvarons nogsamt upprättade avgrunder förenar genom att göra skillnad, mellan  dig och mig, språk och tanke eller bild och ting. Det svindlande nästintill  klaustrofobiskt utlösta ögonblick innan tillvaron fått fäste i en ny skepnad  drar förbi i Susanne Simonsons måleri. Hennes frysta rörelser där blickar  sveper utan bestämt fäste ges den här gången ett färgmässigt mer dämpat läge.  Ansikten och fragment av ting och natur multnar sakta likt fjolårslöven till  ett nytt förmedlat mellanrum – i väntan på att nya händelser ska få fäste och gro.
 I bilden kommer detta aldrig att ske hur löftesrik denna väntans eviga pendling  än framställs. Vaxets övergående form från fast till flytande kan aldrig  behålla minnet av den ena uppenbarelsen in i den andra, lika lite som vi  människor fullständigt kan översätta vårt inre helt fullkomligt i det yttre. I  ett svindlande ögonblick emellan fullkomnas översättningen under upplösning.  Anne-Marie Nordin och Susanne Simonson förmår båda på sitt sätt utlösa denna  förförande yrsel.
 Stockholm 2009-04-28 © Susanna Slöör 
 |