www.omkonst.com:
Undergångens smärtsamma skönhet
Timothy Crisp, "The End of the World", Gallery Niklas Belenius, Stockholm, 11/3 – 4/4 2010
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"The End of Construction", hinterglas © Timothy Crisp

"The End of Transport", hinterglas © Timothy Crisp

Cormac McCarthys uppmärksammade roman "The Road" präglas av djupaste dystopi med en fullkomligt bedövande, nattsvart framtidsbeskrivning. Vid filmatiseringen (2009) fick det i boken endast underförstådda sitt kärnfulla uttryck: "The End of Civilization".

Timothy Crisp (f. 1981) anknyter till undergångstematiken med en serie hinterglasmålningar på Gallery Niklas Belenius. Utställningens undertitel är "The End of the World" och verken bär namn som "The End of Nature" och "The End of Construction". Om kongenialiteten med McCarthys roman är avsedd eller ett rent sammanträffande skall jag låta vara osagt. I utställningens "programförklaring" nämns specifikt vattenkatastrofer, tsunamin och den mytomspunna malströmmen. Inget av detta har någon direkt motsvarighet i McCarthys roman.

Hinterglas är en gammal målarteknik, i historien bland annat använd som ett slags lågbudgetalternativ till den betydligt dyrare och mer komplicerade glasmosaiken. Uttrycket kan dock bli ganska likvärdigt; den höga glansen och den starka koloriten har de två teknikerna gemensamt.
     Men i Timothy Crisps fall är det knappast färgintensiteten som lockat utan den djupa svärtan i kombination med möjligheten att arbeta med flödande, atmosfäriska himmel/vatten-bakgrunder. Det är ut i dessa skrämmande ödsliga ytor som bilar, bussar, möbler, träd och människor handlöst faller.


 


 

 

 

     Det kan påminna om de dramatiska filmsekvenserna som kablades ut över världen efter tsunamikatastrofen i Indiska oceanen, 2004. Samma osannolika mix av husdelar, träd och möbler i ett tillsynes oändligt strömmande vattenflöde. Och samma förtvivlade insikt om människans totala vanmakt.

Men mitt i denna dystopiska presentation brinner också ett målarhjärta. Timothy Crisp kan inte låta bli att, närmast formförälskat, frambringa de finaste detaljer och de mest utsökta enskildheter i de fallande tingen och människorna. Ingen rörelserelaterad oskärpa är pålagd, vilket skapar en känsla av närmast orimlig saklighet mitt i kaoset. Bilderna är som frysta ögonblick av den totala undergången.

Stockholm 2010-03-16 © Leif Mattsson


"The End of Bourgeoisie", hinterglas © Timothy Crisp


Gallery Niklas Belenius | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com