www.omkonst.com:
En sympatisk absurditet
Dan Wolgers, Galerie Aronowitsch, Stockholm, 22/4 – 26/5 2010
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Låda med handtag och öppet lock", brons
© Dan Wolgers

"Isärtaget klot", brons
© Dan Wolgers

"Låda på högkant", brons
© Dan Wolgers

Tiden är inte mätbar i intervaller som motsvarar vår förnimmelse av den. Minnesbilderna är visserligen förbundna med varandra, men inte som knutar på ett rep med jämna avstånd utan som blixtar av hågkomster, ologiskt inkapslade i varandra.

Dan Wolgers minnesblixtar är hämtade från en av hans första offentliga presentationer, närmare bestämt utställningen på Galerie Aronowitsch i början av 1980-talet. Därifrån har han valt ut fem verk som fått återuppstå ur tidens inkapsling. Gengångare kallar han dem. Det rörde sig ursprungligen om ett slags maskiner: exempelvis ett klot som rullade av egen kraft, en väska som stängde sig själv eller en myntapparat som spottade ut myntet.
     På utställningen presenteras fem objekt som alla genomgått en omfattande tidsresa, fysiskt och "mentalt". Från att ha varit underfundiga maskiner med "ungdomlig spänst" och väl fördold funktionalitet, har de återuppstått i nya versioner - som ett slags seniorer färgade av ålderns gråmelerade patina. Blottade är deras mysterium och den tidigare gömda drivkällan har blivit en tygklump.

Förvandlingen från kluriga manicker, över nytillverkade textila kopior och slutligen till patinerade bronsavgjutningar är i sanning en absurd baklängesresa i beckettsk, defaitistisk anda.
      Plötsligt fylls jag av en (kanske löjeväckande) önskan att få lyssna till objektens egna historier av vad som skett: hur deras ungdom försvann, hur folk upphörde att förvånas över deras upptåg, hur de förlorade sin sköna kropp, sin funktion, sin mening.


 


 

 

 

Men likt "Den onämnbare", i Becketts roman med samma namn, har de inget sätt att kommunicera med omvärlden. De är förbrukade, fångade i sina förstelnade kroppar, i sina uppbrutna skal.

Liksom i Dan Wolgers tidigare verk med ratade och bortslängda leksaksfigurer finns här en tydlig empatisk koppling; betraktaren bjuds in att "känna med" objekten. I det tidigare fallet kunde man tycka synd om björnen som tappat ett öra, och nu kan man fälla en tår inför en väska som förlorat sin ungdomliga spänst. Det som förenar är känslan av att stå "på andra sidan", att uppgå i tinget - en sympatisk absurditet.

Stockholm 2010-04-28 © Leif Mattsson


"Låda med det avtagna locket stående bredvid", brons
© Dan Wolgers


Galerie Aronowitsch, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com