|                         Det märkvärdiga ligger  knappast i titlarna; ”Interiør med kunstnerens mor og søster”, ” Interiør med  kunstnerens staffeli”, ”Stue i Strandgade”...Nej, etiketteringen  snarare bedrar än klargör. I själva verket är Vilhelm Hammershøis måleri i högsta grad laddat.
 Kvällsljus genom fönstret,  ett bord, några stolar, dörrar och tavlor är allt som behövs för att trigga  igång känslan av att något dramatiskt är i görningen. Möjligen kan man  föreställa sig en klockas svaga tickande, i övrigt råder absolut tystnad och  stillhet.
  Den teaterintresserade skulle, framför en bild av Hammershøi, med lätthet  kunna tänka ut  intrigen till en deckare eller en pjäs av August Strindberg.Och så var det det där  med bortvändheten. Hammershøi bryter mot porträttkonstens  oskrivna lag framför andra – den som säger att människan ska avbildas frontalt  med blicken mot betraktaren. Hos Hammershøi möter oss istället nacken och ryggtavlan  på den sittande kvinnan - samma sak gäller för kvinnan vid fönstret och kvinnan  vid bordet. Anonymiteten (blygheten?)  förvandlar gestalterna till naturliga delar av interiören, helt och fullt  upptagna av sig själva.
                           Upplägget är utstuderat  effektivt. Om inte annat blir detta uppenbart i det stora rum där Hammershøi hängts samman med några av sina samtida  Europeiska konstnärskollegor.Haken är att Hammershøi brukar betraktas som en konstens solitär, med  ett måleri så egensinnigt att särskilt många konkreta inspiratörer torde saknas,  även om han naturligtvis har någon sorts frändskap med andra konstnärer  av samma anledning som att ingen har monopol på att måla bord och stolar.
 Men  frågan är vad en så basal insikt tillför av värde?
 Som utställningskoncept  är ”Hammershøi og Europa” därför aningen platt. När de  konstnärliga målen för de sammanhängande Puvis de Chavannes, Gauguin och Munch  är så tydligt åtskilda från det som Hammershøi strävar mot  blir besöket på utställningen likt bevittnandet av en fotbollsmatch där reglerna  på förhand anpassats till en enda spelare. Då är det klart att Hammershøi drar det längsta strået.
 Köpenhamn      2012-02-20 © Martin Hägg |  © Vilhelm Hammershøi (1864 - 1916)
 "Self-portrait", 1891, opd, 54x42 cm
  © Vilhelm Hammershøi
 "Thee Young Women", 1895, 128x167 cm
  © Paul Gauguin (vä)
 © Pierre Puvis de Chavannes (hö)
 |