www.omkonst.com:
Ett språk som föds i tystnaden
Susanna Slöör, Galleri Argo, Torsgatan 59, Stockholm, 13/10 – 28/10 2012
Text: Anna Brodow Inzaina

skriv ut denna text
"Inget ting I" © Susanna Slöör

"Där ordet brister" © Susanna Slöör

"Omsorg" © Susanna Slöör

Då Susanna Slöör ingår i redaktionen för Omkonst recenseras utställningen av Anna Brodow Inzaina, frilansskribent och konstkritiker.
Läs även Susanna Slöörs svar på Brodows artikel: "I glömskans grepp">>

Duger Susanna Slöörs måleriska språk som uttrycksmedel för samtidskonsten? Frågan kan tyckas märklig. Jag skulle inte ha ställt den om inte en kritikerkollega hade uppmärksammat mig på att bra måleri inte nödvändigtvis är bra konst. På frågan vad jag tyckte om utställningen svarade jag nämligen: ”Ja, som måleri är det bra”. ”Men är det bra som konst?”, replikerade omedelbart min kollega.

Om vi idag upprättar en skillnad mellan måleri och samtidskonst beror det på att dessa entiteter verkar inom olika referenssystem. Måleriets och konsthistoriens referenssystem å ena sidan, och samtidskonstens referenssystem med kritisk teori i botten, å den andra. Det krävs kunskaper och sensibel ”igenkänning” för att navigera rätt i båda systemen. Men idag är det den kritiska samtidskonsten som betraktas som den viktigare konsten, tidigare var det måleriet som åtnjöt den positionen.

Susanna Slöör rör sig inom måleriets, litteraturens och konsthistoriens referenssystem där hon har flera kollegor som hennes målningar samtalar med. Med den jämnåriga bildkonstnären och lyrikern Kerro Holmberg delar hon intresset för ansiktet och blicken: distinkta drag och flyktigt fångade ögonkast i snabba penseldrag. Med den något äldre kollegan Hans Wigert delar hon en vemodig kärlek till midsommarblomster i nordisk sommarnatt. Och med den ännu äldre kollegan, koloristen Ragnar Sandberg, delar hon den sinnliga glädjen i kraftiga färgmöten.


 


 

 

 

Som måleri är utställningen bra. Som uttrycksmedel för den kritiska samtidskonsten är Slöörs måleriska språk otillräckligt då det saknas referenser till en samtida politisk och social verklighet. Ansikten inramade av blommor är nästan provocerande världsfrånvänt. Nu är inte detta något jag saknar, tvärtom. Jag vill bara göra klart att Slöör verkar i en bildkonstnärlig tradition som hon aktivt tar ställning för. Det framkommer inte minst av de korta texterna i katalogen som argumenterar för ett språk där orden brister. Ett språk som föds i tystnaden. ”Den tysta stämgaffelns ljudande ton känner alla målare väl till.”

Stockholm 2012-10-16 © Anna Brodow Inzaina

"Maskerad" © Susanna Slöör "Inget ting II" © Susanna Slöör



Galleri Argo, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com