www.omkonst.com:
Ljudkonst som hittat hem
Janet Cardiff, "The Forty Part Motet", Historiska museet, Stockholm, 27/10 2012 – 1/4 2013
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"The Forty Part Motet" i Gotiska hallen © Janet Cardiff. Foto Magnus Aronson

Det är överväldigande att kliva in i Gotiska hallen med kanadensiskan Janet Cardiffs fyrtiostämmiga ljudskulptur (från 2001) dånande ur lika många högtalare. Just så här bör Thomas Tallis kraftfulla, polyfona verk ha upplevts när det uruppfördes under det sena 1500-talet. Med de medeltida altartavlorna som myllrande fond uppstår en intressant spänning mellan bild och ljud, en kongenialitet som jag tidigare saknat i Cardiffs verk.

Mitt första möte med Janet Cardiffs verk var på Konstnärshuset i februari 2006. Omkonst skrev om utställningen (läs recensionen), men skribenten Susanna Slöör uttryckte en viss tvekan över ljudbilden och inför val av utställningsrum, i det fallet Konstnärshusets stora galleri.
    Nästa möte var på Venedigs arkitekturbiennal i november 2010, där stycket fått en mer passande inramning i Arsenales slitna tegelbyggnader. Då kunde man börja prata om verklig samstämmighet mellan rumslighet och ljudmassor. Dessutom stämmer åldern på byggnaderna bättre överens med Thomas Tallis ursprungsverk, "Spem in Alium".
      Men presentationen i Venedig nådde ändå inte upp till den nuvarande på Historiska museet, anser jag. Förmodligen berodde det på att rummet i Arsenale var helt ödsligt bortsett från de fyrtio högtalarna, och därför inte kunde bjuda det nödvändiga visuella motstånd som verket kräver.


 


 

 

 

I Historiska museets Gotiska hall däremot kompletteras de kraftfulla rösterna av visuell konst som inte står Tallis körverk efter. De medeltida altartavlorna är fascinerande med sitt myller av målade skulpturer; död, helvete och återuppståndelse får här bildmässigt ackompanjera Janet Cardiffs mångstämmiga verk
     Och så slipper man gå omkring och dumstirra på fyrtio Bowers & Wilkins-högtalare, vilket till slut känns ganska enfaldigt. Jag inser nu att det är just där som Cardiffs verk har sin akilleshäl, i de demonstrativt synliga högtalarna. Denna brutalistiska framtoning rimmar illa med ljudverkets komplexitet och elegans. Därför är det intressant att Cardiffs ljudkonst äntligen hittat ett hem där de svarta ljudburkarna förlorat sin bildspråkligt bärande roll.

Stockholm 2013-02-13 © Leif Mattsson

Foto Omkonst

Historiska museet, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com