Världen är en teater, påpekade redan Shakespeare. Marie-Louise Ekman är av samma åsikt. Hennes konst är utpräglat scenisk och så tolkas den också i utställningen på Gävle Konstcentrum. Den scen hon arbetar med korsas av absurda, surrealistiska, drömlika sekvenser. Vem är jag i allt detta? frågar sig människan och prövar sig fram på världens stora scen, som ofta är mycket liten i det som kallas vardag.

I utställningen som rör 1970- och 80-talen finns viktiga delar av Marie-Louise Ekmans måleri, som de klassiska parafraserna på modernismens hjältar som Dalí och Bærtling. Hon har alltid misstrott mästarrollen. Där finns också den blonda damen, och hunden. Båda blöder på operationsbordet, hon drömmer om sex och om att möta mannen i tv:n. I den märkliga ”Bra” är människorna i ett grupporträtt isolerade, var och en avvikande mentalt eller kroppsligt. Konstnären står på deras sida mot normförvaltarna. Maktens överläge har hon alltid bekämpat.

Förutom måleri, grafik och objekt visas även arkivmaterial i samarbete med filmbolaget Hinden. Där finns foton och sekvenser från filmer som ”Fadern, Sonen och Den helige Ande” (med Ernst-Hugo Järegård i röd balettklänning) och ”Den lilla flickan och den stora kärleken”. I materialet finns också exempel på Marie-Louise Ekmans filmaffischer, brev och tidningsinlägg.
    Och den som inte gillar arkiv, kan vara lugn. Brevväxlingen med Jörn Donner, då chef för Filminstitutet, eller hennes inlägg om Moderna Museet, bjuder på sann ordkonst.

Exempel på Marie-Louise Ekmans filmaffischer

Kultur och konst är något som varje människas hjärna är sysselsatt med dygnet runt. Vad vore människan utan sin fantasi? Tankarna utvecklar Marie-Louise Ekman i ett filmat tal från Skansen 1988. Då var hon var den första kvinnliga professorn på Konsthögskolan i Stockholm, och där öppnade hon sin Målarskola, som filmades för tv. På Konstcentrum finns den autentiska målarrocken från denna utbildning i fantasi upphissad i taket och självaste professorn som rörlig skulptur av Katarina Lönnby.

Marie-Louise Ekmans konstnärskap är långt (hon debuterade 1967) och mångsidigt, men är det rimligt att vår tids stora personintresse avspeglas i en konstutställning?
     Jo, Gävle Konstcentrums breda grepp är relevant och ger en smart helhet. Som konstnär har Marie-Louise Ekman varit viktig i kulturdebatten. Utställningen visar det genom att särskilja hennes konst och konstnärliga arbete från det expansiva och delvis offentliga roll som alltid framfört fantasin som konstnärskapets viktigaste uppdrag. Och med dokumenten på väggarna undviker man sagorna.

Gävle 2013-12-05 © Niels Hebert