Under rubriken WEST SIDE! har några av Göteborgs gallerier  gått samman och presenterat sig i en folder. Det är ett samarbete mellan  gallerier och platser för samtidskonst i de västra delarna av Göteborg.  Konstscenen i Göteborg har förändrats de senaste åren. Gallerier har lagts ned,  alternativt flyttat till mindre lokaler. Galleri 54 startade 1954 på Parkgatan  nära Avenyn i stora vackra lokaler, för att sedan flytta till något mindre  lokaler på Karl Gustavsgatan längre bort från centrum. För att till slut hamna  i ännu mindre lokaler ännu längre bort. Men tillsammans med Mors Mössa, Galleri  PS, Atalante, Galleri Box, Galleri Uddenberg och Galleri Konstepidemin har de  nu etablerat sig i västra delen av staden. Inom en snäv radie kan man nu besöka  fyra konstnärsdrivna och  tre privatägda konstscener. 
                        Malin Lobell på Galleri Box inbjuder till dialog om växters  funktion i stadsrummet. Utställningen har titeln Under kontroll och reflekterar över vår önskan att kunna  kontrollera det, som inte går att kontrollera. I en serie akvareller lyfter  Lobell fram de ätbara ogräsen – kirskål kan användas som spenat. Hon har också  ett kit för den företagsamme gerillaodlaren, innehållande odlingssäckar, jord,  frön och växtskyltar. Med värme och humor öppnar hon staden för oss och  inspirerar till att ta den i besittning. 
                        Monica Marklinger och Johan Waerndt på Galleri 54 har  installerat ett tänkt Public Space Private Place.  I ett komplex av ytor i olika nivåer och vinklar visas bilder och videofilmer från  New York Citys Privately Owned Public Spaces (POPS). På Manhattan, ett av  världens mest tättbebyggda områden, har privata entreprenörer tillåtits att  bygga högre och större mot att en del av ytan gjorts tillgänglig för  allmänheten. Marklinger och Waerndts undersökning visar att dessa platser  oftast står öde på grund av en utformning, som verkar avskräckande på  människor.  
                        På Galleri Konstepidemin visas tre utställningar. Med  teckningen Nature of the Beast gör  Guermouche en form av självporträtt. Han skriver sitt namn i alla tänkbara  typsnitt i en cirkelrörelse inåt, som en malström mot förnamnet Oscar i dubbel  upplaga. Blood in, Blood out är  tecknad i blod och radar upp de symboler, som hitintills kantat hans liv. Född  i Stockholm – Stockholms Stads logotyp, utbildad på Konstfack – skolans logga  och så vidare. Man kan följa honom från scouterna till militärtjänsten –  individ kontra institution. 
                              Carl  Johan Engberg har byggt en installation i det bakre rummet The Wall. Ett vitt ödsligt och platt landskap, som delas av en mur.  En dikt på väggen ger en ingång till verket. En inramad vit flagga hänger utom  räckhåll. Både Guermouche och Engberg har utnyttjat sina rum stramt och  minimalistiskt till en utställning, där de ingående delarna berikar varandra. 
     I Pannrummet på Konstepidemin har Helena Roos och Camilla  Engman genomfört sitt projekt …samtidigt.  De har byggt en miljö i det ruffa Pannrummet för drömmar eller mardrömmar. Två  kvinnor ligger i varsin säng. Brasan är tänd och klänningarna upphängda.  Svampar växer i skogen utanför och grenarna kastar skuggor. Två tecknare, en  med mjuk blyerts och den andra med kraftig svart tusch, möts i de olika  objekten. En poetisk saga om natten och dess mörker. 
     Alla tre gallerierna visar utställningar med en samhällelig,  för att inte säga politisk vinkling. Konstnärerna reflekterar  över hur det är eller hur det går med vår omgivning, vår närmiljö och våra  relationer och våra liv i en inte så avlägsen framtid. 
                        Galleri Uddenberg har glädjande nog återuppstått efter att  ha varit nedlagt under en period. Visserligen även det i mindre lokaler. Där  ställer nu Marie Palmgren ut Kvinnor i  abstrakta rum. Det är främst som grafiker Palmgren gjort sig känd. Med  eleganta linjer och mönsterfragment skapar hon en abstrakt rumslighet kring  sina kvinnor. Linjerna följer kvinnornas rörelser i rummen, i en danslek med  former och färger. Palmgren har på senare tid utvecklat en egen teknik med  kartongtryck. Hon trycker på silkboard utskuren i oregelbundna former. Hennes  kvinnor bryter sig ur de abstrakta rummen och tar hela utställningsytan i  besittning. Små pratbubblor följer dessa Krumelurer på färden över väggarna. Ordserien liksom-kanske-lagom-precis, som hänger ovanför en kvinna blir till en definition av hennes mentala rum  eller utrymme.  
Göteborg      2013-05-22 © Berit Jonsvik  |