| Galleri Argo  inbjuder under hösten Kungl. Konsthögskolans studenter som målar att visa sina  arbeten under två omgångar. Den första äger rum i oktober och den andra i  november. Först ut är sex studenter som går andra, tredje eller fjärde året på  skolan. Det blir självklart omöjligt att bilda sig en uppfattning om blivande  konstnärskap, men frågan är om det inte går att dra vissa slutsatser om den  gemensamma grund de delar, sin generations ingångsvärden.                            Till  utställningen har studenterna ombetts att svara på frågor om vad måleriet rent  allmänt betyder som uttryck och vad som är viktigt för var och en. I små raka  och enkla stycken sammanfattar de sina svar på ett föredömligt okomplicerat  vis. För tio-femton år sedan skulle jag ha beskrivit  de unga målarnas överlevnadsstrategi  med alla kreativa inlån från andra bildvärldar. Textila mönster, graffiti och  serieteckning, naivistiska drag, filmklipp och dataspel tog udden av kritiken  mot måleriets uppfattade elitistiska status. Idag verkar intresset förstärkas  av själva handlingen att måla, dess rituella och inkännande drag. ”Min kropp och  materialet sätter gränserna”, säger någon. ”Timmarna upplöses utan min vetskap”,  säger en annan. ”Vad som är viktigt för mig är den personliga rörelsen”, säger  en tredje.
 
                          
                            |  |  
                            | © Simon Wadsted l (Klicka på bilden för högre upplösning)  |                            Det konceptuella och teoribyggande trycket institutionellt och akademiskt utifrån/uppifrån  skapar idag andra utvecklingsbara vägar. Nu är det ofta performativa och  aktivistiska strategier som målarna formar om på sitt eget sätt. En student konstaterar  helt frankt att måleriet är ett sätt att navigera i livet och helt avskaffa  motsättningar som hög- eller lågkultur, politisk eller icke-politisk konst,  konkret eller abstrakt. Den inställningen skulle kunna stå för en ny  generations synsätt, som inbjuder till de personliga och mellanmänskliga mötena  i konsten. Vars och ens rätt att se, genomskåda och uppleva utan pekpinnar om  man får spinna iväg lite. Det är en sympatisk inställning. 
                          
                            |  |  
                            | © Kasper Nordström |  Tillsammans och i  samarbete med sin adjunkt i måleri, Kristina Janni Ståhl, har de skapat en väl  koordinerad utställning i det lilla gallerirummet med sin speciella rymd och  nivåskillnader i takhöjd.Simon Wadsted visar ett fiktionaliserat rum i rummet med kopplingar till spel och film. Robin Rydenhov har satt upp en serie  abstrakta målningar med små mönsterverkande tecknade kommentarer på papper. Elinor Silow går upp i format och  låter handens snabba gest utspela sig mot en större separerande bluescreen, för  att tala TV-språk. Roger Smebys hyllning  till kapmaskinen inramas av en dekorativ slinga. Maskinen lämpar sig väl för tyngre  kapning av betong och sten. Elina  Erikssons toteminspirerade triptyk lyfter fram bäckenet i olika illustrativa  genomlysningar. Kasper Nordström har  ställt sin låda med glasmålningar på golvet, och installerat ett urval som  måleriskt stämningsmättade dagboksblad.
 Jag ser varmt fram emot att ta del av  studenternas arbeten när det så småningom blir dags för examensutställningar.
 Stockholm 2018-10-16 © Susanna Slöör |