www.omkonst.se:
Claude Cahun
En feministisk ikon

Claude Cahun - Mjellby konstmuseum, Halmstads kommun, 15/6 - 15/9 2019
Text: Kristina Maria Mezei

skriv ut denna text
Självporträtt i spegel, 1928 © Claude Cahun
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Je Tends Les Bras, 1931-32 © Claude Cahun
(Klicka på bilden för hög upplösning)
När fotografen och författaren Claude Cahun (1894–1954) sent omsider började uppmärksammas i slutet av 1980-talet låg hennes bildvärld i tiden. I raden av små iscensatta fotografier formuleras frågor kring identitet, kön, kropp och politik. I ett slag framstod hon som en föregångare för postmodern queerhistoria.

Mjellby konstmuseum i Halmstad är denna sommar först ut med en större presentation i Sverige av ett urval av Claude Cahuns fotografier. Under de senaste decennierna har flera studier publicerats om detta intrikata livsöde och detta konstnärskap. Forskningen har underlättats av att Jersey Heritage generöst offentliggjort bilder och texter på sin hemsida.

Claude Cahun upphör inte att fascinera. Född i en intellektuell och välbärgad judisk familj i Nantes fick hon från unga år en ordentlig utbildning och språkkunskaper. Hon samarbetade från tonåren med sin styvsyster och livskamrat Marcel Moore. De iscensätter fotografier som erinrar om Cindy Shermans serie United Film Stills, de arbetade med masker, dockor, förklädnader, blommor, jord, klippor och landskap när de byggde upp sina bilder. Och med den älskade katten som i stressade situationer förvandlas till en tiger.
     Cahun engagerade sig i parisisk avantgarde-teater, inspirerades av indisk filosofi och freudiansk psykologi. Hon rakade av sitt lockiga långa hår, klädde sig i rosa och guld, och umgicks i samma kretsar där Georges Bataille och Jacques Lacan deltog. Hon publicerade sig i Mercure de France och var god vän med paret André Breton och Jacqueline Lamba. Fotografiernas motiv är som teater, förklädnader. I scenerna vilar grubblande erfarenhet, ifrågasättande av konventioner men också öppningar, möjligheter.
     Hon och Marcel Moore fortsätter som aktiva surrealister och politiska motståndspersoner mot de tyska nazisterna under andra världskriget även på ön Jersey i Engelska kanalen dit de flyttar 1937. Men paret avslöjas och döms till döden. I sista stund ger krigsslutet dem friheten tillbaka.

Andrè Breton och Jacqueline med spegling, 1935
© Claude Cahun
Självporträtt med katt, 1927
© Claude Cahun

Utställningen på Mjellby konstmuseum är pedagogisk och tydlig, sammanställningen av små vintagefotografier och förstorade nytillverkade kopior kretsar kring sökandet efter identitet och könsdefinition. Claude Cahun, född som Lucy Schwob, och av sina närmaste fortsatt kallad Lucy, leker i sina bilder med att söka mellanläget mellan maskulint och feminint. I ett av de mer pregnanta fotografierna ser vi hen, iklädd en rutig rock, i ett dubbelporträtt framför en spegel, i enlighet med Lacans spegelteori och Judit Butlers tankar kring det performativa, sociala könet, utforska sitt jag. Den skarpa men sensuella blicken tar makten över situationen och mötet med betraktaren.

Whitney Chadwick som i flera texter analyserar Cahuns verk sätter fingret på att det troligen är partnern Marcel Moore, född Susanne Malherbe, som oftast står bakom kameran. Men de delar blicken. De samarbetar kring texter, bilder och delar liv och verk. I deras underjordiska politiska verksamhet på Jersey sammanflätas surrealistisk tillhörighet och humor. Assemblage med små dockor, upphittade föremål, tidningspapper kompletteras med texter och ironi, flygblad kopieras och delas ut i samhället. I dadaistisk anda ser paret det politiska motståndet som en del av sitt konstnärskap.

Förhållandet till André Breton och andra tongivande surrealister var, trots ömsesidig respekt och erkännande, ansträngt. Cahuns djupa förtrogenhet med symbolismen och romantiken öppnade smidigt dörrarna till surrealismens och Bretons tankevärld. Men hans homofobi och surrealismens syn på kvinnan som musa och sexuellt tillgängligt objekt var inget som gick ihop med det lesbiska parets liv och leverne. Efter kriget hade Claude Cahun svårt att återuppta gamla vänskaper, kriget hade sköljt över minnena. I sina brev berättar hon dock om förkrigstiden och lyckan att känna sig erkänd. Försämrad hälsa ledde till att Claude Cahun gick bort redan 1954. Marcel Moore valde att ta sitt liv vid 80 års ålder 1972.
     Redan 1925 skriver Claude Cahuni ett litet häfte, kallat L’Amitié att hon ser fram emot att homosexualitet ska ses som likvärdig med heterosexualitet. Trots att hennes konst i högsta grad bottnar i det självupplevda har dess berättelse och kvalitet starkt eget värde som gör det högst aktuellt idag.

Mjellby 2019-07-08 © Kristina Maria Mezei


 


 

 

 


Självporträtt på knä med mask, 1928
© Claude Cahun

 


Självporträtt med rakat huvud, 1920
© Claude Cahun

 


Självporträtt i serveringsskåp, 1932
© Claude Cahun


Mjellby konstmuseum | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com