Till Kreuzbergs König Galerie tar jag mig  för att se  utställningar av två konstnärer födda på 1980-talet. Ja, under ytterligare ett  par veckor handlar det, här i betongkyrkan St.  Agnes, om Helen Martens (f.1985, England) assemblage-installationer och  Rinus van de Veldes (f.1983, Belgien) storskaliga kolteckningar.  
                        På andra våningen ligger det huvudsakliga utställningsrummet i den  moderna betongkyrkan Sankt Agnes. Det är här Turner Prize-vinnaren 2016  Helen Marten nu presenteras. I den höga salen bildar tecken och textuella utrop – på och i byggnationer som skenor, väggar, bänkar och torn – en mer svårmalen  form av popkonst än vad genrens ikoner Rauschenberg, Hamilton, Warhol uttrycker.   
                            Föremål som tänder, spelkort, groda, eurosedlar  och en lösryckt mening om konstnärens process, spelar samtliga med i dansen. Ordet  ”Host” (värd) har målats vid en hylla med en grupp smågrenar på och just  framför ensemblen står en enorm cigarett placerad. De ständigt samordnade tecknen  (juxtapositionerade), i såväl pannåer som installationer, bildar ett hårdkodat  språk. Det är hur som helst ett samtida språk som upptäcks i de  små universumen, i det som kollektivt blir det hela – som vore det en metafor  för livet självt.  
                        
                          
                              | 
                           
                          
                            | © Rinus van de Velde. Foto: König Galerie | 
                           
                         
                        Senast jag såg Rinus van de Veldes verk handlade hans suggestiva  kolteckningar om en märklig koloni i en djungel. Motiven behandlar nu som då  oftast människor. De fyra storskaliga teckningarnas gnagda och lätt vinklade fotorealism  är framställda med en målares frihet. I samtliga av de täta teckningarnas  underkant hittas en spänningshöjande serietidningstext om ”the state of affairs” för individen i motivvärlden. Pappret hänger  mot trendheta tegelväggar men presentationens rymd innebär att lokalen tenderar  att ta över. 
                            Van de Velde är på något vis besläktad med  svenskar som Jan Stenmark och Jeff Olsson. Men rekvisita-kontrollrummet som  fyller en i sammanhanget stor rymd är lika intressant som Ai Weiweis  fängelsecell. Verken är hur som helst en fin bonus till övervåningens  strålkastare samtidigt som det är ett inledande gästframträdande för Rinus van  de Veldes film som kommer senare i år.  
                        Installationslandskap och teckningar. Två konstnärer håller var sitt stycke  av information framför publiken. Responsen på säregna språk är dock ingen  självklarhet. Och för barnet är läsningen måhända  en annan.
                       Berlin 2019-02-13 © Tim Schmidt  | 
                        
© Helen Marten. Foto: Tim Schmidt  
                        
                        © Helen Marten. Foto: König Galerie                       
                        
                        © Rinus van de Velde. Foto: Tim Schmidt 
                  
  |