Ida Ekblads konstnärskap har under hela karriären sprudlat av energi och lekande lätt rört sig mellan medier och genrer. Inget verkar omöjligt att ta sig an och omforma till hennes eget uttryck, sammanställt i massiva installationer – alltid med måleriet som en huvudingrediens där skulpturer och bilder kommunicerar med varandra.
     Från att det i början ofta handlat om att konstruera skulpturer av skrot funna i containrar, har Ekblad på senare år även inkorporerat musik, poesi och en egen klädkollektion i utställningarna. Målningar och skulpturer har fått en tydligare grafisk prägel, påminnande om gamla skolplanscher målade med tjockt pålagda färger, och gjutjärnsreliefer som förenar fantasy och reklam i ett medeltida uttryck. Allt utfört med nyfikenhet och en allt mer imponerande materialkännedom.

UGLINESS RESISTS STATIC FIGURATION, 2020 © Ida Ekblad (Klicka på bilden för hög upplösning)

Den största styrkan i Ekblads konstnärskap är just denna dialog hon för med hjälp av skiftande material och uttryck, där till och med kvaliteten, som i en del av utställningen ibland kan halta, ändå lyfts upp av den enhetliga kommunikationen och energin. Därför är det intressant och lite ovant att nu få uppleva enbart hennes målningar på Galleri Peder Lund i Oslo.
     Utställningen SLICE OF THE INACCESSIBLE består av sju målningar, traditionellt hängda i det lilla men luftiga gallerirummet. Det omedelbara intrycket när man stiger in i lokalen är lukten av oljefärg, följt av synen av målningar med grafiskt avgränsade mönster och tjockt pålagd färg. Snart ser man att tre av dem är utförda i vattenbaserade färger på duk eller papper men med samma tydligt tecknade uttryck som övriga bilder.

Motiven påminner om in-zoomningar på detaljer som liknar textila mönster, digitala utsnitt eller mangabilder, med titlar som skulle kunna vara klippta ur den sistnämnda världen. Den pastosa oljefärgen skapar en saklig och förtätad närbild som fungerar effektivt där Ekblad målar rena färgfält men sämre där färgerna blandas med varandra. Här blir penseldragen osäkra och rådvilla och man tror inte helt på bilden. Anslaget i de tjockt påpenslade bilderna är häftigt och djärvt, men där de figurativa målningarna i samma feta teknik i tidigare utställningar fungerade med slående skärpa, förloras något av detta i det abstraherade uttrycket.
     En liknande svaghet finns också i målningarna utförda i vattenfärg. Undantaget är ARTERY WALLS AND OTHER LIVING SOFT TISSUES, som framstår lekfullt lätt med en kristallklar vilja och riktning. Den innehåller just det sökandet mot en "radikal dekor" och "futurism" som konstnären enligt utställningstexten strävar mot, och det med stora bokstäver.

Oslo 2020-11-25 © Patrik Entian