Mia E Göransson tilldelades tidigare i år Konstnärsnämndens stora stipendium inom bild och form (2025) efter att under lång tid konsekvent arbetat med porslinet som huvudsakligt konstnärligt uttryckmedel. Hennes närmande till och utnyttjande av materialets inneboende potential gör henne till en av de mer intressanta konstnärerna som arbetar med att bryta upp gränserna mellan konst och konsthantverk. I hennes fall är dessa två begrepp utsuddade som unika definitioner. Kvar finns den komplext additiva bilden som bärare av både taktilitet och uttryck.
       Hennes stillebenliknande sammanställningar påminner om intrikata läggspel eller pusselformer där betraktaren bjuds in till fria associationslekar. Är det två människoliknande gestalter som trycker sina huvudformer emot varandra i Plattform – en som två? Kanske. I andra uppställningar närmar hon sig Lautréamonts berömda slumpgenerering ("Det oförmodade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett obduktionsbord"). Hos Mia E Göransson ser man inga tydliga slutstreck men däremot mängder av öppnande möjligheter för nya sammanställningar i den lekfulla absurditetens konsekvens.

Länk till recension från Berg Gallery, Stockholm, 2021>>

Installationsvy © Mats Bergquist. Foto: Susanna Slöör (klicka på bilden för hög upplösning)

Mats Bergquist är en särpräglad konstnär som söker sig in i närmast liturgiska domäner. Associationerna går till andliga artefakter i ett slags ekumenisk samhörighetssökande. Både nyare och äldre uttryck tillåts ingå i helheten, så att det sakrala arvet blandas med det mer profana. Och naturligtvis svävar en anad Constantin Brancusi här som välsignande bakgrundsgestalt (mer eller mindre medvetet).
     Men det som särskiljer Mats Bergquist från flertalet andra konstnärer som arbetar med tredimensionella uttrycksformer är hans tilltro till själva tingen som unika bärare av andliga värden. Det minutiösa arbete med enkaustik och särskilt utvalda träslag skapar i sig en bas av kärleksfull bearbetning, som sedan tar gestalt i ett ikonliknande formalfabet.
     Mats Bergquists ikonostaser – på utställningen finns två versioner – bekräftar intresset för det bysantiska arvet. Men här är den formella strängheten i ikonostaserna inte ett gallerverk med syfte att fysiskt skilja de rättroende från de övriga. Snarare bjuder Bergquist in till en stilla betraktelse och kontemplation över alltet och intigheten. De taktila tingen och objekten befinner sig på så sätt i ett slags parallellt, panteistiskt universum, där även de sekulariserade kan finna avsevärd lindring.

Länk till recension från Konstakdamien, 2022>>

Stockholm 2025-11-13 © Leif Mattsson