I en prunkande försommarträdgård skimrar skulpturen Osvald i bländande vitt mot växtlighetens mogna gröntoner. Verket har lånat sin visuella form från den organiska världen (frökapslar) och samspelar väl med omgivande växtlighet. Konstnären bakom skulpturen är årets sommarutställare Theresa Traore Dahlberg och den ingår i hennes utställning Dolda sagor.
      Det är en materialtekniskt mycket bred och därför kanske också något divergerande presentation. Här visas skulpturer i brons, glas och textil, video och måleri, samt kanske mest framträdande: olika konstruktioner i metall både inuti rotundan och på husfasaderna. Några av dessa känns utvecklat personliga och väl i samtal med Carl Eldhs verk. Andra kan man snarare se som mer externa inspel från en tydligt utvidgad konstscen.

…Ling, 2025, brons © Theresa Traore Dahlberg	Untitled, 2025, olja på duk, 110 x 94 cm © Theresa Traore Dahlberg

I rotundan visas det verk som framstår som kanske mest distanserat från Carl Eldhs något heroiska sekelskiftes-estetik i Bourdelles anda. Verket som bär namn av sin plats, Rotundan, är utfört i koppar som hämtats från uttjänt elektronik. Genom sin placering och samlande, cirkulära form framstår skulpturen – trots, eller på grund av, den något instrumentella estetiken – som ett signaturverk och möjligen en nyckel till den övriga utställningen. Det estetiska avståndet till ovannämnda Osvald är dock förvånande långt och man undrar kanske över om konstnären är densamma. Men detta är inget ovanligt scenario bland samtidskonstnärer, där personligt tilltal ibland får stå tillbaka för en infallsrik och inte alltid enbart visuell idésfär.

Som brukligt är på dessa återkommande sommarutställningar, där kvinnliga konstnärer inbjuds att sam- eller motspela med verk av Carl Eldh, blandas deras objekt med den fasta utställningens skulpturer. Konceptet är enkelt och fungerar oftast mycket bra. Jag minns särskilt Klara Kristalovas utställning 2021, Bella Runes 2020 och Bianca Maria Barmens 2016, för att nämna några (länkar finns nedan). Här finns en potential att väcka liv i Carl Eldhs tidsmässigt relativt lättplacerade verk och därmed ta dem in i en mer ostrukturerad och komplex samtid.
       Theresa Traore Dahlbergs variant av dessa tysta samtal över generationsgränsen tillför i delar intressanta aspekter. Hennes arbete med garn som direkt och fysiskt interagerar med Carl Eldhs skulpturer är bland de mer lyckosamma på denna utställning. Där bränner det till i ett slags ömsesidiga tankesfärer. Där talar konstnärerna till och med varandra genom seklers tidsspann.

Stockholm 2025-06-08 © Leif Mattsson

Länkar till tidigare recensioner från Carl Eldhs Ateljémuseum:
Malin Gabriella Nordin, 2024>>
Ingela Ihrman, 2023>>
Grupputställning, 2022>>
Klara Kristalova, 2021>>
Bella Rune, 2020>>
Bianca Maria Barmen, 2016>>