Den röda tråden i Chiharu Shiotas (f. 1972) konstnärskap är de liminala tillstånd hon konsekvent återvänder till. Dessa tar också fysisk form som just röd tråd, ett material som blivit nära sammanflätat med Shiotas konstnärliga uttryck. De platsspecifika installationerna, som rör sig mellan skulptur, installation och performance, har under lång tid gett henne en stark internationell position.

På Templon i Chelsea visas Echoes Between, parallellt med Two Home Countries på Japan Society, som uppmärksammar 80-årsminnet av andra världskrigets slut. Tillsammans ringar utställningarna in ett centralt motiv i Shiotas arbete: rörelsen mellan världar och tillstånd – ursprungets Japan, Tyskland där hon lever och verkar, och USA där verken nu visas. Denna rörelse omfattar även tillstånd som vakenhet och dröm, liv och död, närvaro och saknad.

Installationsvy © Chiharu Shiota (klicka på bilden för hög upplösning)

Shiotas trådkonstruktioner låter sig lätt läsas som bilder av livets komplexa förbindelser, i både mikro- och makroskala. Samhällets och människans relationer kan, på avstånd, liknas vid kroppens nervsystem betraktat genom ett mikroskop.
       På Templon rör sig besökaren långsamt genom ett par omslutande, kokongliknande rum. Redan vid entrén möts man av ett mörkt rum där fiberoptiska trådar hänger tätt från taket, med ljuspunkter i ändarna. Man rör sig i cirkel kring ett par tomma stolar. Visuellt påminner det om att stiga in i ett regn. Och obemannade stolar – ett återkommande motiv hos Shiota – fungerar som tydliga markörer för frånvaro och saknad. Därefter leds man vidare in i The Soul ’s Journeys röda väv från tak till golv. I tidigare verk har hon använt föremål som nycklar, resväskor och båtar för att gestalta bofasthet och förflyttning; här är hon mer sparsam med denna typ av lättlästa symboler.

Installationsvy © Chiharu Shiota (klicka på bilden för hög upplösning)

I källarplanet visas Shiotas arbete i mindre format. Tredimensionella ramar blir lådor av minnen genom de nu välbekanta trådförbindelserna, och i verken Endless Lines, utförda i tråd och blandteknik på duk, närmar hon sig det måleri där hennes konstnärskap en gång tog sin början. Gallerirummen är dock inte helt i samklang med verken. Källarplanet upplevs som trångt, och på markplan tränger 10:e avenyns aggressiva trafikbuller in och bryter den avskilda stämning som installationerna eftersträvar.
     Metaforerna för förbindelser mellan platser och tillstånd är visserligen lättillgängliga, men trots att konstnärens – liksom min egen – erfarenhet av att befinna sig mellan världar och tillstånd delas av väldigt många, är det inte i första hand känslorna som är det bestående. Upplevelsen är snarare intellektuell, med ett starkt inslag av att helt enkelt imponeras av det enorma arbete som verken representerar.

New York 2025-12-21 © Mattias Lundblad