Utställningens titel Vässa myllan talar om en vilja att förbereda marken för odling, att gödsla den med näring och kraft att växa. Hela anslaget är prövande, rörligt, i förändring. Skulpturerna i rödbrun glaserad lera hänger från taket i rep eller står på golvet med sand strödd ut runt dem. De flesta är i relativt små format, man kan ta dem under armen och flytta dem någon annanstans. Här blandas igenkännbara former med lersjok och klumpar – en cellformation som i en bikupa, en tratt, vingliknande former, profiler och ornament. Är det en arkeologisk utgrävning, ett växthus eller ett skrotupplag?

De stora kolteckningarna är bilder av rörelse och arbete i en process. Brovall har jobbat stående med ryggen mot pappret och tecknat med båda händerna, utan att ha ett särskilt motiv som mål. Resultatet är bilder som är improvisatoriska och intuitiva med associationer till kropp och rörelse.

Installationsvy © Veronica Brovall (klicka på bilden för hög upplösning)

Här handlar konsten och konstskapandet om relationer och samband, processen i arbetet är viktig. Skulpturerna växer fram ur associationer som bygger vidare. Sambanden mellan konstnären och hennes barn poängteras genom att de också finns representerade i utställningen med målningar och skulptur. Själva konstnärskapet handlar här om leken, det närande, i en rörelse där konsten inte är en tävling.
    På det här sättet blir utställningen inte en utställning med enskildheter, enstaka konstobjekt, utan en helhet där varje skulpturs utseende eller innehåll inte blir avgörande. Det är både rörigt, arkaiskt inspirerande och lustfyllt.

Borlänge 2026-07-02 © Maria Backman