Majoriteten av Volker Hüllers (f. 1976) målningar på utställningen är i litet format, men fyra av dem bryter av med betydligt större mått. Trots att berättelserna är fragmentariska är kompositionerna mycket kompletta och leder blicken genom komplexa relationer mellan gestalter, miljöer och tomrum. Även det materiella utförandet präglas av en påfallande konsekvens. Från den återhållna färgbehandlingen till de enkla ekramarna framstår varje beslut som noga avvägt. Färgen är ofta tunt utspädd, med små accenter av det mer pastosa slaget. Likaså är färgskalan oftast åt jordfärgshållet eller det pastellartade, balanserat av starkt mättade inslag.

Utställningens titel, Angelus Novus, är hämtad från Paul Klees målning med samma namn. Ännu mer har den att göra med kritikern Walter Benjamins tolkning av den. Klees målning kom att spela stor roll för Benjamin. I sitt skrivande kallar han den ”Historiens ängel” och föreställer sig en gestalt som har ansiktet vänt mot dåtiden och ryggen mot framtiden. ”Där vi ser händelsekedjor uppenbara sig, ser han en enskild katastrof.”

Effigy of the Seductress, 2026 © Volker Hüller (klicka på bilden för hög upplösning)

I Volker Hüllers verk finns inga direkta likheter med Klees målning. I stället föreställer jag mig att det är vad denna ”historiens ängel” enligt Benjamins tolkning ser. Det rör sig om frusna ögonblick ur vaga berättelser.
         I Effigy of the Seductress har en sjöjungfruliknande gestalt spolats upp ur havet, och omges av en grupp människor. Räddar de gestalten? Varför har så många samlats? Physical exploration visar en grupp människor omkring en annan på ett operationsbord. Uncanny by the Sea II visar en ensam gestalt stående på en strandkant med två figurer i ett hotande samförstånd i förgrunden.
        Spänning och osäkerhet präglar hela serien. Vi kastas från ett avgörande ögonblick till ett annat, utan att få veta vad som lett fram till dem och vad som händer sedan. I de få fall det alls finns tidsmarkörer är de vaga och går in i varandra. En del av en stenkropp återkommer genom verken och betraktas, undersöks eller stöts ut. Ibland som ett fragment från antiken i en annan tid, ibland som en mytologisk figur som kommit in i den mänskliga världen. Samtidigt går tankarna till hur konflikter och politisk förändring ofta manifesteras genom förstörandet av statyer.

New York 2026-10-07 © Mattias Lundblad