Jasper Johns kom in på den amerikanska konstscenen mittemellan abstrakt expressionism och popkonst. Flaggor, måltavlor och liknande bildelement användes därför att de var välkända för betraktaren. 1972 tog han en vändning bort från igenkännandet när korsskrafferingen gjorde entré i hans konst. ”Idiotiska tecken” lär han ha kallat dem för att beskriva deras neutralitet. Med dem blir hans arbete mer inåtvänt än i de tidigare verken med omedelbart bekanta bildelement. 1976 visades dessa verk första gången på Castelli Gallery i New York. Nu visas verken från ett decennium med denna teknik på Gagosians båda våningsplan på Madison Avenue i New York.

Weeping Women, 1975. 127.3 x 260 cm. Encaustic, charcoal, and collage on canvas © Jasper Johns. Photo: Jamie Stukenberg (klicka på bilden för hög upplösning)

Ett tidigt exempel är Corpse and Mirror, där den vänstra panelen i det tvådelade verket är målad i olja, medan den högra är uppbyggd i enkaustik. Kryssen är i ständig rörelse, förskjutna i små steg, ett närmast rituellt måleri. Jasper Johns kan upplevas som en aning kylig, och hans verk som intellektuella gåtor att lösa, men de är därför också givande att vistas bland.

Between the Clock and the Bed, serien från 1981–83 som gett utställningen dess namn, lånar i sin tur titeln från Edvard Munchs då fyrtio år äldre Självporträtt mellan klockan och sängen. Hos Munch står konstnären upprätt mellan klockan utan visare och sängen, där livet tenderar att börja och sluta.
      Det är första gången alla tre versioner ur Johns serie – två i enkaustik, en i olja – visas tillsammans. Med dem kulminerar ett årtionde av korsskraffering. Där Munch betraktar sin egen död närma sig, riktar Johns blicken mot samhället i en tid då AIDS-krisen gör sig synlig. Det är inte det enda konsthistoriska elementet Jasper Johns använder sig av och gör till något nytt. Picasso och Duchamp är några som också verkar i skuggorna.

Between the Clock and the Bed, 1982–83, 182.9 x 320.7 cm Encaustic on canvas © Jasper Johns. Photo: Katherine Wetzel (klicka på bilden för hög upplösning)

Hos Johns är abstraktionen från Munchs målning långt dragen, men grundkompositionen med klockan, människan och sängen kan anas. Själva sängöverkastet har likheter med Johns måleriska språk. Munch har länge influerat Johns, som redan i tjugoårsåldern tog starka intryck av retrospektiven på Museum of Modern Art i New York 1950 och utförde grafiska arbeten tydligt influerade av Munch.
      Idag, när Jasper Johns är 95 år gammal (och fortfarande aktiv), får Between the Clock and the Bed ny laddning genom själva livets gång. Det känns betydelsefullt och högtidligt, en cirkel som sluts, att verken, femton målningar och lika många teckningar, samlas igen, precis 50 år efter utställningen på Castelli.

New York 2026-02-16 © Mattias Lundblad