Vad skiljer en dedikerad idrottare från en ambitiöst arbetande bildkonstnär? Kanske mindre än man tror. Fokuseringen finns där, liksom det nördiga borrandet i tematiskt strikt avgränsade sektorer. I det här fallet i den del som handlar om kroppens mångfacetterade rörlighetspotential. En exceptionell leklust är också närmast ett måste, liksom en längtan efter kreativ perfektion.
     Konstnären som uppfyller alla de kriterierna heter Jockum Nordström – en fotbollsintresserad person som gjort ett antal aktionfyllda teckningar, målningar och plåtmodeller på temat fotboll. I Konsthall 16 visas nu tolv av dessa verk. De spänner från en plåtmobil, ett modellbygge av en fotbollsarena, blyertsteckningar, limfärgsmålningar och slutligen en tre meter hög matta med idrottstematik. Mattan som är vävd i flossateknik, efter en akvarell av Jockum Nordström, delar titel med utställningen: Våren finns i vintern.

Utan titel, 1999, 40 x 62 cm, blyerts © Jockum Nordström (klicka på bilden för hög upplösning)

Jockum Nordström, som själv spelat fotboll i division fyra under Konstfackåren, visar här en fantasirik och mycket lekfull samling verk. Arenan i plåt och blandteknik, med ett antal urklippta spelare som kärleksfullt bemålats, är fantastisk i sin naivistiska experimentlusta. För alla dem som har sitt barnasinne lätt tillgängligt är den ett måste att beskåda. Detta gäller även mobilen med plåtfigurer som hänger direkt vid entrén. De aktionfyllda teckningarna, collagen och målningarna fyller på med en rastlös glädje över att beskriva fysisk aktivitet i njutbar synk. Flera av verken fungerar närmast som bildmanus, storyboards, över kroppens rörelsemönster. I det större collaget Spindeln har slutat klättra kan det också uppfattas som fragment ur en stop motion-film där hela rörelseschemat för fotbollsspelande täcks in.

Att leken format människan som kulturvarelse är det nog få som numera ifrågasätter. Homo Ludens (den lekande människan) är den vetenskapliga föreställningen.
      Jockum Nordström visar ofta prov på just sådan leklust i sina teckningar och plåt- eller pappersmodeller. Det tycks ofta så oerhört enkelt det han gör, och hur han gör det. Men det vet alla som någon gång försökt att i vuxenåldern fånga barnets tankeöverförda precision (i exempelvis tecknandet), att det här handlar om en komplicerad process. Särskilt som det enda konstnären kan vara helt säker på är att den rent tekniska skickligheten tilltar med åren – en skicklighet som ofta kan bli hämmande för friskheten i det konstnärliga uttrycket. Detta är Jockum Nordström helt på det klara med. Otvunget frigör han den ballast av onödighet som ofta tynger konstnären i själva skapandet. De tolv verken i Konsthall 16 är levande bildpoetiska exempel på detta.

Stockholm 2026-02-10 © Leif Mattsson