Upprepningar, likartade ting på rad, ger lätt en touch av något värdefullt, eller av något slag av bedrift – värd att lägga ut till allmän beskådan. Det skulle kunna röra sig om en idrottsmans erövrade pokaler, en samling porträtt av politiker på ett kommunhus eller kanske några älghorn på rad hemma hos en framgångsrik jägare.
      Eller för den delen, som hos Fredrik Norén, av spräckta, och sedan varsamt hopfogade, tallrikar – så associativt besläktade med just en porträttsamling att det nästintill blir till en parafras.

Men något har hänt med tallrikarna mellan kraschen och den varsamma restaurationen. Istället för att skärvorna funnit sina likar har de hoppat runt i något slag av kalejdoskopiskt busstreck där inget mer än den ursprungliga tallriksformen är i behåll i slutresultatet. Till detta kommer själva mödosamheten i tillblivelsen. Istället för att hänga upp hoplimmade skärvor av en gång verkligt närvarande porslinstallrikar är allt målat i olja på duk – fast realistiskt så det förslår.
        Planheten (som hos en tallrik) är också starkt närvarande i konstnärens eleganta, monokromt målade, små skulpturer i plywood på golvet. Likt gamla tiders origami, skjuter de små skulpturerna ut sina plana ytor kors och tvärs, upp och ner – resultatet är alster som i upprätt form kan stå på egna ben, lika självklart som ett möblemang i en lägenhet.

Installationsvy © Fredrik Norén. Foto: Galleri Thomas Wallner (klicka på bilden för hög upplösning)

På så vis är Noréns konst på väg mot en modernt designad hemtrevlighet (av tallrikar och möbler) för att sedan, strax innan målet, vika av mot det konstnärliga uttryckets självtillräcklighet. Hans tallrikar kan såklart inte dukas fram inför kvällsmiddagen (eftersom de är målade) lika lite som konstnärens skulpturer på golvet går att använda som sittmöbler eller uppläggningsbord framför tv:n. Ändå är det just där, i denna aura av hemmets bruksföremål, som Noréns installation finner sin näring, den språngbräda från vilken han gör sin utflykt. 

Fredrik Norén lämnade konsthögskolan i Malmö 2007 och Thomas Wallner har följt honom alltsedan dess. När konstnären ställde ut på galleriet förra gången (2020) gjorde han det under titeln Irregulars. Titeln på Noréns pågående utställning, A Crack in Everything (en titel som lånats av Leonard Cohen), ringar in och förtydligar Noréns konst ytterligare. Andra ord som kommer för mig är harmoni (en förlåtande sådan), jämvikt och balans, det hela är välkomnande i ordets rätta bemärkelse.

Malmö 2026-03-06 © Martin Hägg