www.omkonst.se:
TECKNING FÖR KONST OCH VARDAG
Johan Tobias Sergel, Fantasi och verklighet – Nationalmuseum, Stockholm, 19/2–9/8 2026
Text: Susanna Slöör
skriv ut denna text
Faunen, 1774. Marmor © Johan Tobias Sergel
(klicka på bilden för hög upplösning)
Foto:
Nationalmuseum
Gustaf skriker, 1790-talet. Penna bläck, lavering i grått.
© Johan Tobias Sergelt
(klicka på bilden för hög upplösning)

Det är fantastiskt att Johan Tobias Sergels teckningar finns närmast intakt samlade i Nationalmuseum, och en stor del av dessa visas på den aktuella utställningen. Därför kan ett råd vara att prioritera de unika teckningarna vid ett första besök, för att senare återkomma för att se resten av denna utställning som tycks följa principen "extra allt".

Det tar nästan en och en halv timme att röra sig runt i utställningen om skulptören och tecknaren Johan Tobias Sergel (1740–1814), endast för att ta del av det rika materialet av teckningar och laveringar. Men man blir rikligt belönad utifrån denna utgångspunkt. Genom alla arbeten på papper leder Sergels idé- och skissarbete fram till de storslagna skulpturuppdragen. Men teckningen är även en lek och förströelse inte minst kollegialt.
       När Sergel återkommer efter sin långa sejour i Rom (1779) för gott lär han känna Carl August Ehrensvärd, militär och lustdriven tecknare. Tillsammans stiger de upp för att utnyttja de arla morgontimmarna till att teckna tillsammans. De kollegiala vänporträtten ligger nära karikatyren, men är kärleksfullt retsamma. Stämningen är densamma i självporträtten. Driften med sin formstarka näsa som mage roar även kollegan Elias Martin som beundrar ”professorn i podager” (kunskapen om skörlevnadens gikt eller portvinstå).

© Johan Tobias Sergel (klicka på bilden för hög upplösning)

Skulptörer brukar normalt vara skickliga tecknare och Sergel är exceptionellt stringent och förebildlig. Med stort självförtroende och musikalisk känsla för rytm flyger tuschspetsen fram. Lagt kort ligger och inte en ändring eller justering görs, annat än tillägg med pensel och vatten. De förstärker form och sätter fokus på teckningens väsentligheter. Inte minst den hulda huden på en naken kvinna skimrar mjukt i skenet av den röda tuschens delikata frånvaro.
       Erotiken och falloskulten var på modet och Sergel liksom andra kopierade ur en bannlyst handledning över samlagsställningar. Ur Sergels hand vecklas en ömsint och kärleksfull vardagsscen; frun i huset har foten på vaggan medan hon i sin tur vaggas i knäet av sin kåte man. Mer autentiska bilder från hemmet med Anna Rella som ”loppar sig” eller lillpojken jollrande på Sergels ståtliga figur kapar märkvärdigt nog avståndet till tidens 1700-tal. I dessa levandegörs Sergels inkännande geni.

En ståjande middag © Johan Tobias Sergel

Om än på tok för överlastad är ett eller flera besök till Nationalmuseums Sergel-utställning en nödvändighet. Inte minst för att ta del av 1700-talets föregripande konstnär som banade väg för en tradition av svenska tecknare väl inpå 1900-talet. Och varför inte fortsatt inspireras och höja tecknandet till en vardagshandling, en insiktens lov.

Stockholm 2026-02-25 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Penna och brunt bläck, lavering i brunt, på papper.© Johan Tobias Sergel
(klicka på bilden för hög upplösning)

 


Sergel i Rom sittande vid ett bord med en flaska vin. Blyerts, penna och brunt bläck, lavering i brunt och grått på papper © Johan Tobias Sergel

 


1770-talet-1780-talet. Blyerts, penna och brunt bläck, lavering i brunt och grått.
© Johan Tobias Sergel

 


Nationalmuseum, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com